msmadeleineb

Att köpa julklappar eller presenter överhuvudtaget kan vara så förbaskat svårt åtminstone till vissa personer, det är till exempel lätt att köpa till mina systrar för jag vet vad de behöver och de berättar alltid vad de vill ha men så finns det andra som säger att de inte vill ha något eller att de inte vet vad de vill ha. Och om inte de själva vet vad de vill ha hur ska jag då veta det?

Och det är jättesvårt att köpa något till någon som i princip har allt, vad köper man? Ljuslyktor brukar vara en bra present men att varje år gå och köpa ljuslyktor blir så tråkigt i längden. Kläder är jättesvårt att köpa om man inte är helt säker på vad personen gillar och vilken storlek de har. Böcker då? ja en bok kan vara en bra present men det är ju inte alla som gillar att läsa och om de gör det, vad gillar de att läsa? Det bästa vore nog att ge bort presentkort men det kan ju även det kännas lite tråkigt och framför allt opersonligt.

.

Finns det någon som har lite julklappstips??

sov jag alldeles för länge, tror inte att jag har sovit till 12 på hur länge som helst men det lyckades jag med idag. Sen skulle vi in till stan för att julklappsshoppa lite men blev inte en enda julklapp bara julklappen till mig från min syster :D. Klänningen jag visade som jag så gärna ville ha fanns kvar inne på H&M i stan, så glad!

Köpte även lite julklappspapper att slå in paket i, för att jag för ett par dagar sen skull köpa det så blev det helt fel, jag hade bråttom så jag bara ryckte åt mig en rulle som såg ut att vara silvrig men när jag kom hem och skulle slå in de presenter jag har köpt så upptäckte jag att den inte alls var silvrig utan genomskinlig! Ja så det blev att köpa en ny rulle idag och denna gången blev det rätt.

Och så köpte jag mig några hyacinter på City Gross så här ska lukta gott till jul  :)

Så nu ska jag ta och sätta mina hyacinter och slå in lite klappar.

.

De satte förresten upp gävlebocken i förra veckan så passade på att ta ett dåligt kort i farten när vi ändå var inne i stan :)

Ja jag har haft en bra första advent, jag var med Eric och hans familj till hans mormor. Kändes lite konstigt för min del men är ändå så tacksam för hur underbar hans familj och släkt har varit och är emot mig! Men känner att jag även behöver lite tid med min egna så längtar så jag nästan spricker efter att få åka ner och träffa dem.

Love you all!

var slut! Vad ledsen jag blir, jag var och handlade julklappar på köpis och hittade på en jättefin klänning på H&M som jag blev helt förälskad i som satt jättefint och som jag inte såg överdrivet tjock ut i :P haha. Så min syster tycker jag kan få den i tidig julklapp och ger mig pengar att köpa den för men så kommer jag dit idag och så finna den inte kvar! Det var en besviken Madde som gick från köpis men kom på att H&M finns ju i stan med så hoppas på att den finns kvar där!

.

Nu tror jag det får bli skräpmat och en dålig film med Eric innan han åker hem till sina föräldrar.

.

Efter mina älskade människor nere i M-ås, har äntligen kunnat boka biljetter så på torsdag morgon bär det av mot småland! Jag behöver de som alltid har funnits där för mig just nu, jag behöver få känna mig älskad och få känna att jag inte bara är i vägen och förstör. Just nu vill jag bara bort och låta bli att tänka, bara för ett litet tag i alla fall, jag kommer troligtvis att längta tillbaka redan andra dagen men behöver som sagt verkligen komma bort, långt bort.

.

Sitter här och funderar på vad eller kanske rättare sagt vart hem är. Jag bor ju här i lägenheten men är det verkligen mitt hem? Det finns ett uttryck "home is where the heart is" men då blir frågan var finns mitt hjärta?? Är det här uppe där jag nu bor eller är det nere hos min syster och släkten i M-ås eller hos min mor och lillasyster i Norge?

.

En sak jag vet är att det inte är i Norge, jag älskar verkligen min mor och lillasyster men känner att det inte är där jag är hemma och hur vet jag det?

Jo jag har ingen direkt känslomässig koppling till platsen även om en del av mitt hjärta finns där i form av min mor och syster. Jag har inga speciella och betydelsefulla minnen därifrån, det är en plats som vi besökte ett par gånger på semestern men det är inte mer än så för mig. Vi tog morfar dit den sista sommaren han fanns kvar hos oss, vilket överskuggas av att han bara någon månad efter lämnade oss i sorg.

.

Och sen är det M-ås, är det mitt hem?

Jag kan nog säga att det till stor del har varit hem för mig då jag har spenderat i princip hela mitt liv hittills där, jag har otroligt mycket bra minnen därifrån och mitt barndomshem finns ju där. Mitt barndomshem som var fullt av människor och kärlek. Jag har aldrig haft en fast punkt att kalla mitt hem så mitt hem fanns då hos mormor och morfar. Men nu finns ju inte det kvar så är M-ås fortfarande mitt hem? Ja till viss del kan jag nog känna att det är det för att det har en betydelsefull plats i mitt hjärta.

.

Här i Gävle då? Är det här mitt hem?

Svaret är även det till viss del, för även Gävle har en betydelsefull plats i mitt hjärta. Här har jag spenderat två av de lyckligaste åren i mitt liv. Och även om det är slut mellan mig och Eric så betyder han så otroligt mycket för mig. Och jag trivs så otroligt bra här. och jag har skapat mig ett liv här, ett liv som visserligen kan förbättras men som jag tillsvidare är nöjd med!

.

Att göra något alls, idag har jag fan inte gjort mycket. Jag har lyckats få till tillräckligt med ork för att diska lite men det är i princip allt jag gjort. Var till köpis en sväng med för att köpa kirurgtejp och hämta ut ett recept men glömde tejpen så måste till köpis i morgon innan jag kan rengöra såret som jag har fått på ett av ärren. Är ärligt talat orolig över det jag har inte haft ont på jättelänge, men nu har jag fått riktigt ont igen. Ska nog ta och gå till hälsocentralen och kolla upp det på måndag. Hoppas det inte är något allvarligt.

Sitter här och tänker på dig, det skulle ha varit din födelsedag idag. Vi borde ha suttit alla tillsammans hemma och firat dig med presenter, god mat och tårta men istället får vi sätta ett ljus på din grav. Vi borde ha skrattat och känt lycka men istället fäller vi tårar och känner en oändlig saknad. Din närvaro fattas och ett tomrum som inte går att fylla finns istället för din värme och din kärlek...

Jag älskar dig och kommer alltid att göra det, du finns i våra tankar alltid.

.

Idag var det första dagen i skolan efter VFU:n, så otroligt skönt att det bara var en kort dag. Har känt mig konstant trött nu i flera veckor, sover dåligt och känner mig stressad över lägenhet, garage, skola och annat. Hade en kvinna här igår kväll som ville kolla på lägenheten hon verkade gilla den förutom att det var en balkong och inte en uteplats som det står på ritningen.

.

Känns konstigt att visa lägenheten, har inte riktigt fattat att jag ska flytta än, jag trivs så jävla bra i denna lägenheten men har ju inte råd att bo kvar här själv så finns inte någon annan lösning. Och precis innan det tog slut så fick "vi" en garageplats här i området för att Eric skulle kunna ha bilen där utan att någon skulle bryta sig in i den men nu så ska han ju bo i ett annat område så får helt enkelt lov att säga upp den innan vi ens har fått tillgång till den. Och sen är det ju hela flyttgrejen, att sortera, packa och dela upp gemensamma saker, det kommer kännas så jävla jobbigt när jag väl kommer dit. Men som sagt så har jag inte riktigt fattat att jag ska flytta. Vill inte!

.

Nej ska snart ta mig lite kvällsfika och sen kolla på pensionärsjävlar.

Idag har jag börjat bli kontaktad av folk som vill komma och kolla på lägenheten och jag börjar bli lite smått irriterad faktiskt, det har hittills varit två (tror jag) som har kontaktat mig men ingen av dem kunde plocka upp telefonen och ringa utan den första som hörde av sig skickade ett sms och jag vet inte alls vad det är för en människa, jag vet inte ens om det är en kvinna eller en man då personen inte ens skrev sitt namn i meddelandet! Varför kan personen inte slå en signal för? Eller åtminstone skriva sitt namn.

Ja jag tycket faktiskt själv inte direkt om att prata i telefon tycker att det är lite jobbigt men när jag känner att jag måste eller att det är bäst att ringa så gör jag det oavsett om jag tycker det är jobbigt eller inte! Den andra som har kontaktat mig har jag lite mer förståelse för för hon skickade ett mejl och skrev under med sitt namn!

En tistel till dig som inte kan skriva ditt namn!

Jag tror inte det finns något värre än att vara ensam, jag hatar det. Det blir så tyst och jag blir nervös, rastlös och jag känner mig otrygg. Jag märker så mycket tydligare ensamheten nu än vad jag gjorde innan för nu har jag inte bott ensam på två år och det känns jättejobbigt. Jag har märkt att jag för det mesta undviker största delen av lägenheten när inte Eric är här utan jag lägger mig i sängen och läser en bok eller gör något på datorn jag har kommit fram till att sovrummet just för tillfället är min trygghetszon där får jag inte ångest och känner mig trygg och säker. Jag vet att det kan låta jättekonstigt men jag kan känna att jag har haft dåligt med trygghet i mitt liv, jag har förlorat en förälder när jag var liten och efter det har vi flyttat runt mycket. Jag har haft det svårt och jobbigt i skolan, så flyttade min andra förälder 50 mil bort och till sist hamnade jag här även jag 50 mil från familj och vänner.

.

Jag säger inte att hela mitt liv har varit dåligt, tvärtom så har en stor del av det även varit väldigt bra. Men man förlorar en trygghet, en stabil grund att stå på när det sker oförutsägbara och stora förändringar ofta och på kort tid. Jag brukar jämföra mitt liv, min person och min familj med Erics, han har båda sina föräldrar kvar som bor nära och han har i bott i samma hus i största delen av sitt liv och han är säker på sig själv och sin omgivning han tar dagen som den kommer och är inte alls rädd för vad som kan hända. Medan jag är ständigt rädd för vad som kan hända, jag är osäker och känner mig otrygg i de flesta situationer. Jag vill inte längre vara den här människan som är "rädd" för allt och alla jag vill kunna känna mig trygg i mig själv och i det jag gör, som jag har nämnt tidigare så har Eric hjälpt mig en hel del med detta men det känns som om jag har tagit ett enormt kliv bakåt igen i och med allt. Jag kan inte känna mig trygg ens hemma i min egen lägenhet i alla fall inte för tillfället, jag hoppas det blir bättre när jag flyttar.

.